Det blåsar kalla vindar

Riktigt kalla. Kyliga isvindar. Det här var en blogg av oss och för oss. Vi har försummat den och svikit oss själva lite. Men vi vill inte döda den. Inte än i alla fall. För den kan komma att bli ett viktigt verktyg under vår utbildning till fullfjädrade och själagripande copywriters. One day we will rise again.

Run run run (run)

Efter ett litet sommaruppehåll är vi tillbaka med full kraft! Och för att bibehålla den energi vi samlade ihop under semestern så kickar vi igång med lite uppiggande ord från Nike.

Strong is Beautiful

Jag varnade för att det skulle bli mycket amerikanskt, och framförallt amerikansk sport. Men det finns något magiskt där. Det är som på film fast i verkligheten på något sätt. Likaså är det med den här nya kampanjen för WTA från Goodby, Silverstein & Partners. Ännu en gång så börjas det att diskuteras hur man porträtterar kvinnor, och framförallt hur man porträtterar kvinnor som idrottare. Det orkar jag inte ens börja tänka på. Min instinkt gillar det här. Och främst gillar jag den här versionen med Serena Williams. Det här är slagkraftigt.
Ba-dom och dish.

Du behöver inte läsa detta...

Jag satt och slöbläddrade i Nöjesjournalen innan idag och fastnade direkt för en reklamannons vars rubrik kändes udda. Istället för att uppmana läsaren att läsa hela annonsen så förklarar de allt i rubriken. Du behöver inte läsa det för att gilla vår öl.

En sådan klockren inledning på en reklam. Min nyfikenhet tog över helt.

Rubriken tillsammans med bilden talar för sig själv. Och sanningen är att du behöver inte läsa allt det finstilta. Budskapet går fram ändå.

The Manthem

Den här reklamfilmen för Dove's hudvårdsprodukter för män visades upp under världens mest uppmärksammade reklamhändelse, the Superbowl. Visst finns det likheter med Coca Cola Zero's användande av manligheten, och bygger på stereotypen av hur en man skall vara. Skillnaden är väl framförallt att den inte visar upp mannen som en actionhjälte och sexgud.

Jag tycker Samuel Moore på Ogilvy & Mather fångade en mans uppväxt helt perfekt. Med vissa överdrivna undantag. Men fortfarande bra.

"Don't down a beer now, you're a gentleman, make time for your friends but be back by ten. Don't use a map, always know where you are, change the tire while the wait in the car. If you hear a noise in the middle of the night, go check it out with a flashlight. You've come this far and it wasn't a breeze, no matter what happens you feel at ease. You can take on anything, of course you can, because you're a man!"

Det finns några annorlunda versioner av den här, så det är inte exakt samma som vi ser på svensk tv för tillfället.

Ord som inspirerar.

Det är något med sport och stora ord. Ord som ligger kvar och vilar efteråt. Sport har sedan länge tillbaka förknippas med prestation och passion. En vinnare, en förlorare. Fans har strömmat in i arenor för att se sina stora hjältar kriga på plan. Kriga för deras stad och lag.

Det har tack och lov också präglats i litteratur och i reklamer.
För var hade världen varit utan feta slogans som ”Just do it” och ”Impossible is nothing”
Det är just därför vi kan njuta av dessa välskrivna ord i Lebron James reklam.

Min favoritdel är Miami Vice inslaget.

“Should I try acting?
Just gotta deal with the heat, man! Be patient, after awhile the temperature drops and everything is sweet and easy!
Should I be writing this down?
AH, huh.,”

Factotum

Jag var nyligen nere i de österrikiska alperna på skidsemester, och fick låna en bok som en reskamrat läst klart. Det var Charles Bukowskis "Factotum". En nätt liten pocket på 212 sidor. Men det finns roligare saker att göra i en alpby än att ligga och läsa, så jag plockade inte upp den förrän på planet hem till Göteborg. Och jag hann klämma av de där 212 sidorna på två timmar.

Bukowski berättar om sitt unga alter ego Henry Chinaski och hans resa genom USA och livet. Det handlar om att ta sig till nya platser och hitta nya sätt att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att supa sig full så ofta som möjligt. Det är korta berättelser med väldigt snabba och raka formuleringar, lättläst och smutsigt. Så enkelt att det får mig att tänka vidare på den där romanen långt bak i huvudet som jag hoppas kommer hitta sin väg ut någon dag.

/Fabian

_________________________________________

Miami var så långt jag kunde åka utan att lämna landet. Jag tog med mig Henry Miller och försökte läsa honom under hela vägen. Han var bra när jag bra och vice versa. Jag drack en halvliter. Sedan drack jag en halvliter till och en till. Resan tog fyra dagar och fem nätter. Bortsett från en ben-och-lår-gnidarepisod med en ung brunett vars föräldrar inte längre ville betala för hennes på universitetet, hände inget särskilt. Hon steg av mitt i natten i en särskilt ofruktbar och kall del av landet och försvann. Jag har alltid lidit av sömnlöshet och enda gången jag verkligen kunde sova på en buss var när jag var fullständigt plakat. Det vågade jag mig inte på. När vi kom fram ahde jag inte sovit eller skitit på fem dygn och jag kunde knappt gå. Det var tidigt på kvällen. Det kändes skönt att vara ute på gatorna igen.

RUM ATT HYRA. Jag gick dit och ringde på dörrklockan. Vid sådana tillfällen ställer man alltid den gamla väskan utom synhåll för den som kommer och öppnar.

– Jag söker ett rum. Vad kostar det?

– Sex dollar och 50 cent i veckan.

– Kan jag få se på det?

– Javisst.

Jag steg in och följde henne uppför trappan. Hon var omkring fyrtiofem, men hennes ända vajade trevligt. Jag har följt efter så många kvinnor uppför trappor på det här viset och alltid tänkt att om bara någon trevlig dam som den här ville erbjuda sig att ta hand om mig och ge mig varm välsmakade mat att äta och lägga fram rena strumpor och kalsonger åt mig, så skulle jag tacka ja.